Jag ligger på min säng och funderar på vrf alltid någon blir plågad, för vad man än gör så är det alltid nån som blir plågad av vad en annan gör. De som mår dåligt brukar vela vara ensamma, men jag vill int de för då mår jag bara mer dåligt men ingen verkar bry sig om mig närjag mår råligt endå, vad jag än säger så bryr sig ingen om mig. Hela min kropp värker hela tiden och jag vill int leva med all denna plåga längre.

Mina vänner bryr sig som mäst om mig när jag är glad, är jag ledsen verkar de vela hålla sig borta från mig.. Jag försöker och försöker tänka ut ett sätt att bli av med all denna ensammhet men det går int för den kmr bara tbx varje gång som jag känner mig ensammen lr övergiven. När jag var 14 år så ville ingen veta av mig, varken i skolan lr när jag de få gångerna visa mig på stan.. Jag har en kompis som jag kallar Trollet, hon och min förra bästa kompis vart som syskon när vi gick i högstadiet och de båda behandla mig som luft under hela högstadiet. Lärarna verkade int heller vela veta av mig när jag gick på den skolan, om jag sa lärarens namn i korridoren så ignorerade de mig bara och på endel lektioner satt jag  hela lektionerna och sa lärarens namn men hon/han kom aldrig.

Jag vill hämta ett snöre och gå och hänga mig mitt i skogen där ingen kan hitta mig, ingen kmr endå att sakna mig lr ens fälla en tår när jag är borta de kmr att glömma bort mig lika fort som jag försvinner. Vrf ska livet vara en sån stor plåga?? Vrf kan man int få bestämma bättre hur ens liv ska vara?? Vrf ska det finnas en tid i livet där man mår så dåligt för vad man än gör??

Många gånger har jag tänkt ta livet av mig, varje kväll som jag går och lägger mig så tänker jag "kan jag int få somna denna natt för sista gången och aldrig mer vakna igen"  men jag får aldrig som jag vill :(

Jag har nu levt i ca 16 ½ år och nu mer när jag mår dåligt så försöker jag komma på nått roligt att tänka på, men hur mycket jag än tänker så kan jag int komma på en enda glad sak i hela mitt liv. Jag har förträngt nästan allting jag kmr t.ex knappt ihåg vad jag gjorde för 5 dagar sen, de enda som jag kmr ihåg ganska bra från när jag var mindre är dåliga saker för gör jag nått som gör att jag mår dåligt så riktigt fastnar det i mitt huvud så att jag bara kmr ihåg det och int de bra sakerna :'(

Alla dessa tjusiga broar som vi har i vårt vackra avlånga land. Dom fyller
sin funktion visserligen, men det finns en stor tragdi i några av dom.

Götaälvsbron, Angeredsbron och Alnöbron.
Dessa tre har en högfrekvent av självmord mest sommartid och på helger.

Alnöbron är en bro som förbinder fastlandet och en liten ö här i norr.
En ö som  det putsas och fejas på året om.

Allt är rent och snyggt. Trots detta så gör vägverket inget alls åt alla självmord
som begås från denna sorgliga bro.
De gör inget förebyggande.

För visst är det sorgligt när människor tar sitt liv av daga, visst är det sorgligt att
folket på denna ö har myntat uttrycket, får jag inte som jag vill då hoppar jag från bron.

Denna bro är 42 meter hög på högsta stället, byggdes 1964.

Forskare vid Umeå universitet och psykiatriker har sagt att de flesta självmorden sker i en inpulshandling. Faktiskt hela 50%.

Man har en teori om det skulle finnas ett hinder ,ett stängsel med taggtråd så skulle
många av dessa självmord förhindras, alltså 50%.

De beskriver även att sannolikheten att personen byter plats är synnerligen liten.
Av de 50% som vi nu pratar om.

De flesta som hoppar från dessa broar är unga, de gör det av en tillfällighet, en
inpulshandling.

Nu till vad jag är så förbryllad över.

Om man nu bygger stängsel för vägar i skydd mot vilda djur.
Varför sjuttons gubbar byggs inget stängsel för dessa broar.

Är det slapphet
Oempati för människan
Eller säg vad är det vägverket

Vad är det som stoppar er från att sätta skydds nät, eller stängsel.
Är det pengarna

Men vadå pengar ni har ju råd att asfaltera och dona på denna ö ,så det är rent
utav pinsamt.

För säg inte är det väl ett folknöje, i att beskåda alla dessa vackra blommor som
pryder räcket varje vecka.
Blommor från en kär vän en anhörig, som förlorade någon där på bron.

Eller rent utav det allmänna pratandet på ön, nu har en hoppat igen.

Ursäkta men har jag fel, är det bara jag som tycker att man skall sätta skyddsnät
på broar där självmord begås kontinuerligt.

Är det bara jag som funderar över varför inte kommunen och vägverket gör något
åt detta. 

(Hittade denna text på internet och tyckte att det som den personen säger är sant, men det ändrar int att jag vill hoppa från alnöbron bro)