Jag ligger på min säng och funderar på vrf alltid någon blir plågad, för vad man än gör så är det alltid nån som blir plågad av vad en annan gör. De som mår dåligt brukar vela vara ensamma, men jag vill int de för då mår jag bara mer dåligt men ingen verkar bry sig om mig närjag mår råligt endå, vad jag än säger så bryr sig ingen om mig. Hela min kropp värker hela tiden och jag vill int leva med all denna plåga längre.

Mina vänner bryr sig som mäst om mig när jag är glad, är jag ledsen verkar de vela hålla sig borta från mig.. Jag försöker och försöker tänka ut ett sätt att bli av med all denna ensammhet men det går int för den kmr bara tbx varje gång som jag känner mig ensammen lr övergiven. När jag var 14 år så ville ingen veta av mig, varken i skolan lr när jag de få gångerna visa mig på stan.. Jag har en kompis som jag kallar Trollet, hon och min förra bästa kompis vart som syskon när vi gick i högstadiet och de båda behandla mig som luft under hela högstadiet. Lärarna verkade int heller vela veta av mig när jag gick på den skolan, om jag sa lärarens namn i korridoren så ignorerade de mig bara och på endel lektioner satt jag  hela lektionerna och sa lärarens namn men hon/han kom aldrig.

Jag vill hämta ett snöre och gå och hänga mig mitt i skogen där ingen kan hitta mig, ingen kmr endå att sakna mig lr ens fälla en tår när jag är borta de kmr att glömma bort mig lika fort som jag försvinner. Vrf ska livet vara en sån stor plåga?? Vrf kan man int få bestämma bättre hur ens liv ska vara?? Vrf ska det finnas en tid i livet där man mår så dåligt för vad man än gör??

Många gånger har jag tänkt ta livet av mig, varje kväll som jag går och lägger mig så tänker jag "kan jag int få somna denna natt för sista gången och aldrig mer vakna igen"  men jag får aldrig som jag vill :(

Jag har nu levt i ca 16 ½ år och nu mer när jag mår dåligt så försöker jag komma på nått roligt att tänka på, men hur mycket jag än tänker så kan jag int komma på en enda glad sak i hela mitt liv. Jag har förträngt nästan allting jag kmr t.ex knappt ihåg vad jag gjorde för 5 dagar sen, de enda som jag kmr ihåg ganska bra från när jag var mindre är dåliga saker för gör jag nått som gör att jag mår dåligt så riktigt fastnar det i mitt huvud så att jag bara kmr ihåg det och int de bra sakerna :'(

 

SNUTTA

31 december 2007 09:24

ÅH, NÄR JAG VAR LIKA GAMMAL SOM DU MÅDDE JAG PRECIS LIKADANT. JAG KÄNSDE MIG OSEDD OCH BETYDELSELÖS. FELET MED MIG VAR VÄL ATT JAG ISTÄLLET BÖRJADE FESTA KOPIÖST OCH SÖP MIG IGENOM HELJERNA MER ELLER MINDRE. JAG SLOG NER ALLA SOM JAG TYCKTE VAR DUMMA OCH TILLSLUT VAR DE FLESTA RÄDDA FÖR ATT JAG SKULLE MUCKA GRÄL MED NÅN! :-(
DET VAR JU INTE VAD JAG VILLE, JAG VILLE JU HA KOMPISAR! JAG VILLE VARA MED OCH HA KUL MED ALLA. MEN JAG BLEV INTE TAGEN PÅ ALLVAR NÅGON STANS. VARKEN HOS VUXNA ELLER POLARNA. JAG MÅDDE SÅ JÄKLA DÅLIGT AV DET. JAG HADE OFTA SJÄLVMORDSTANKAR OCH VILLE BARA FÖRSVINNA, JAG VISTE INTE VAD JAG VILLE BLI, ELLER VAD JAG SKULLE GÖRA ALLS. MEN SÅ EN DAG. TOG MIN BÄSTA KOMPIS LIVET AV SIG. HON DOG I MIN FAMN. EFTER DET BLEV JAG HELT FÖRSTÖRD. OCH DÅ INSÅG JAG ATT SÅ ILLA SKULLE JAG ALDRIG VILJA GÖRA NÅGON ANNAN.
SÅ JAG SÖKTE HJÄLP. JAG RINGDE SJUKVÅRDEN SJÄLV OCH FICK TRÄFFA EN KURRATOR! DET VAR MIN RÄDDNING.

http://MILLER MÅLARKLUDD

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Varför är de ingen som kan förklara för mig? Jag känner mig naken fast jag är fullt påklädd. Jag har jätte mycket vänner men när dagen är slut så sjunker jag ändå in i samma mörker och ingen kan få ut mig. Jag kan inte prata med någon...

hej igen :)   Jag älskar min kille jätte mycket och vill inte såra han så jag vågar inte berätta saker som att jag vill att han går bort från datorn. Jag vill inte att han sitter framför datorn hela dagen för om han gör de så kan jag bli sårad igen s...

Hej ursekta att jag inte har skrivit på ett tag, men efter att jag ändrade namnet har jag inte haft så mycke tid att skriva åxå har jag ju såklart inte vetat vad jag ska skriva. Men nu vet jag lite gran vad jag ska skriva, jag vill ju inte skriva nå ...

Jag chattar med en av mina bästa kompisar på msn om hur jag mår. Jag förklarar att jag int orkar vara uppen längre utan att jag tänker börja hålle tyst om det igen, för hur glad jag än är så kmr sorgen tbx nu sitter jag i min säng igen t.ex och är nä...

Jaha nu var jag här igen.. Jag verkar tydligen int klara av att den som jag är kär i ignorrerar mig för jag blir bara sårad för det minsta lilla. Vrf är mitt liv så konstigt hela tiden tro?? Vrf kan det int vara ett normalt liv?? Kan ingne svara på m...